knip

Okej alla nyfikna, nu ska jag berätta för er i detalj om varför jag gått och oroat mig över att komma med på tv4 idag.

Gävle dag 1

En vacker och solig dag i uppsala får min barndomsvän för sig att pröva lyckan i idol i bonnahålan Gävle.
Snäll och uppmuntrande som jag är följer jag med denne för att köa i hettan. Efter 5 timmars köande och 3 öl får jag själv för mig att testa lyckan.
Så jag plockar fram min ipod och slumpar fram en låt, "Johnossi-Man must dance" härligt kööööör baaah.
Efter ytterligare 3 timmar varav 1 timmes fyllevila under en stol så är jag inte lika go å glad längre men vafan köööör baah.
In till första juryn där jag är för trött och knappt orkar höja rösten men går vidare till Baggarna med motiveringen "vi tycker du har jäkligt skön stil".

Jaha det var som fan tänker jag då när jag går därifrån och ställer mig bland de andra som också gått vidare.
Till höger om mig har jag en fet grabb som pratar med sig själv och antagligen är lite lätt utvecklingsstörd, där står även en alkoholiserad kärring som sippar på en flaska och nynnar till Lotta engberg, båda med sina papper i handen som bekräftar att de gått vidare till baggarna.
Till vänster om mig har jag killen med guran och rösten, han är ett sånt där "hallelujah moment". Tre meter ifrån honom står Josefine Wassel med en röst len som honung, hon har dessutom redan varit med i west end star, båda två står de där med sina papper i handen.

Mitt emellan dessa starka kontraster står då jag och undrar vad fan jag gör här för jag är ju varken eller liksom.


Gävle dag 2

Domedagen alltså, jag har inte riktigt bestämt mig för vilken roll jag ska axla men jag har ju definitivt inte rösten för att bli idol 2009.

Strosar in till Baggarna och börjar med att dela ut bananer.

Feta baggen: Jaha varför får vi bananer?
Josefine: För att jag älskar bananer, det är lite kärlek från mig till er liksom
Feta baggen: Jaha varför är du här och vad gör dig till nästa idol?
Josefine: Ja, men det ... eh....
ja.. hehe.......... ja alltså.. hm... .............
....................
............................
............ (fortsatt tystnad, febrilt tänkande i 30 sek)    "Vad i helvete gör jag här egentligen"
Ja alltså det var ju en kompis till mig dårå som sökte så jag tänkte liksom ja.. hehe..
Laila Bagge: (Plirande blick,små spasmiska ryck i hela ansiktet)
Feta baggen: Jaha vad ska vi få höra.
Josefine: Ja det blir lite Johnossi, man must dance
Feta Baggen: mhm.. jaha spännande.. hm..hmm..

Josefine: mmmhhmm we're the people mm the lucky with the fragile bones mhhm..


Och därefter dog hjärnan, för det första var jag så nervös så att jag fick pressa fram ljuden någonstans lååångt ner åt helvete, och då snackar vi långt ner närmare anus för ljuden som kom ur min strupe lät som någon som slaktar en ko, fast kon aldrig dör. Efter 3 meningar är texten all gone och då finns det bara en sak att göra och det är att råma ännu högre.
Anders Bagge tyckte att det lät som "ett rop på hjälp" och jag måste säga att jag ändå är ganska nöjd när jag lämnar rummet och tjejen där ute trycker kameran i nyllet på mig.
Hon gestikulerar vilt mot mig som en schimpans och ler och då tänker jag att vill människorna ha tv så visst fan ska de få det.
Jag börjar bröla ursinnigt och skrika att jag spottar på juryn och vill de inte ha detta så kan de dra åt helvete.


Jag förstår inte varför de inte tog med detta i tv, lite besviken är jag över dagens program.
Samtidigt lättad men det hade blivit riktigt bra tv!